Logga in

Logga in
I SAMARBETE MED:
NSD  kuriren
5878879

Skivrecension: Precis vad man vill ha av Stones 2016

Glansdagarna är obönhörligen förbi, men 54 år in i karriären har Rolling Stones mot alla odds lyckats göra sin bästa platta sedan "Tattoo You". På riktigt den här gången.

MER ROLLING STONES PÅ DUONOJE.SE: Duo Nöje listar Rolling Stones fem bästa album

När det tillkännagavs att Rolling Stones första nya studioalbum sedan 2005 års ”A Bigger Bang” bestod uteslutande av covers var det nog många som blev lite lätt besvikna. Under de 11 år som passerat borde de skrynkliga gubbarna ha lyckats klämma ur sig åtminstone 10-12 nya låtar. Kan tyckas.

Men frågan är om inte det här är bättre, och precis vad man vill ha från Rolling Stones 2016. ”Blue And Lonesome” består av 12 väl valda bluescovers, låtar av artister som Magic Sam, Memphis Slim, Howlin' Wolf och Little Walter.

Att vi aldrig kommer få någon ny "Sticky Fingers" eller "Exile On Main St" från de här gubbarna har nog de flesta insett sedan länge. Det här är en rak bluesplatta, varken mer eller mindre. Men är det något Rolling Stones fortfarande behärskar så är det bluesen.

”Blue And Lonesome” innehåller flera ingredienser som det varit alldeles för lite av på Stonesalbum de senaste cirka 35 åren. För det första får Mick Jagger gå lös ordentligt på munspelet i flertalet låtar, vilket aldrig är en nackdel. Dels verkar Keith Richards har stillat sin hunger att sjunga med soloplattan ”Crosseyed Heart” från i fjol och håller sig här till att enbart spela gitarr. Säga vad man vill om Keith Richards, men att han sjunger hellre än bra är inget att hymla med.

Dessutom finns här inte tillstymmelsen till ett försök att komma med någon ny hit. Ett klokt val, för ärligt talat, hur ofta lyssnar du på "Rough Justice" eller "Rain Fall Down", singlarna från "A Bigger Bang"?

Eric Clapton gästar på slidegitarr på ”Everybody Knows About My Good Thing” och ”I Can’t Quit You Baby”, något som är svårt att ha några invändningar mot. "Blue And Lonesome" spelades tydligen in mer eller mindre live i studion under tre dagar, och det hörs verkligen att bandet har roligt.

Låtvalet känns genomgående starkt. Istället för de mest utslitna bluesklassikerna har man till stor del valt låtar som i många fall kanske främst känns igen av de mer inbitna bluesfansen (med undantag för ovan nämnda ”I Can’t Quit you Baby”, bekant från Led Zeppelins första). Ytterligare en faktor som bidrar till att ”Blue And Lonesome”, mot alla odds, känns som en riktigt fräsch platta.

”Det bästa de gjort sedan Tattoo You” är en fras som missbrukats kraftigt i Stonesrecensioner sedan 90-talet. Men genom att fullständigt strunta i vilket år det är har Rolling Stones med ”Blue And Lonesome” på ålderns höst lyckats klämma ur sig sin mest angelägna platta sedan.. ja, ”Tattoo You”.

MER ROLLING STONES PÅ DUONOJE.SE: Duo Nöje listar Rolling Stones fem bästa album

Tipsa en vän

Tyckte du att den här sidan var intressant? Här kan du tipsa en vän om den.